aldrin.blogg.se

Våra fem dagarna i Marrakesh flög förbi, trots att vi inte hade mycket planerat utan tog dagarna med ro. Den underbara riaden vi bodde på under vistelsen ligger mitt i myllret att gränder och gator i medinan, den gamla stadsdelen, i Marrakesh. Några sekunder gångväg från vårat boende pågår det dagliga livet för invånarna i Marrakesh med höga ljud från skrikande gatuförsäljare , tutande mopeder, arga åsnor och vilda disskutioner vid köpslag. Trots detta så hittar man en behaglig tysnad och ett totalt lugn så fort man tagit steget över tröskeln in till vår riad, Noor Charana, och det ända som hörs är fåglarnas kvitter.

Fem minuters gångväg från våran riad ligger det stora torget Jema el F'na, som pulserar som ett stort hjärta mitt i medinan. Det pumpar ut energi och människor till alla omkringliggande gator, slingriga små vägar, vidare ut i hela medinan och in på de allra minsta små gränderna. Trycket är som störst på torget och avtar ju längre bort man kommer från det. På torget trängs matstånd med grillspett, färskpressad apelsinjuice och snigelsoppa, musikanter, gatuförsäljare av allt från marockanska mattor och märkeskopior till magiska brygder som får din önskan att gå i uppfyllelse. Ormtjusare med olika ormar där den ena ormen ser giftigare ut än den andra slåss om de förbigåendes uppmärksamhet med gatuteatrar och magiker. Allt du vill kan du få.

Bortanför medinan finner man de nyare delarna av Marrakesh med rader av palmer längs de stora breda gatorna, stora fontäner, hippa barer och casinon, fina restaurangen och moderna byggnader. Kontrasterna mot den mer medeltida medinan är enorm och på tio minuters promenad känns det som man färdats till en annan tid och ett annat land. Och Marocko känns som kontrasternas land, där allt på hela skalan finns, från den ena extremen till den andra. Från tystnaden i Sahara eller lugnet i våran riad till livat, kaotiskt myller på Jema el F'na. Från lyxiga hotell, casinon och dyra bilar i nya Marrakesh till gamla byggnader i medinan och åsnor som fordon. Det kanske låter bekant, men allt du vill kan du få.

Sista dagen i Marrakesh spenderade vi tillsammans med ett gäng andra turister, alla med åtminstonde ett gemenstamt intresse - mat. Matlagningskursen började med en tur till marknaden där vi i grupper fick varsin handlingslista, en plånbok med en liten summa pengar och en tygkasse att lägga fångsten i. Som bortskämd svensk är man van att allt man behöver i matväg finns under ett och samma tak, något man bara kan glömma i Marocko. Vi gick först en sväng till kryddmarknaden för att sedan ta nästa gränd in på grönsaksmarknaden och avsluta med en sväng förbi fiskhandlarna som även rensar och filéar fisken åt dig för en liten slant. Vår matkasse var efter shoppingrundan fylld till bredden, men vi hade bara spenderar runt 100 dhiram, ungefär 70 svenska kronor.

Kalaslunchen vi lagade bestod av hel bufé av olika traditionella marockanska rätter och vi blev parvis tilldelade en maträtt var att laga. Jag och en brittisk äldre herre lagade ugnsgratinerade sardiner med en härlig kryddblandning på. Och som de allra flesta i marocko gör när de vill ha något tillagat i ugn, gick vi till det lokala bageriet som bara använder sin ugn under tidiga morgnar och förmiddagar, och fick våra sardiner tillagade i deras ugn mot att vi betalade dem ett par kronor för besväret. Vi fick berättat för oss att de stora ugnarna tar väldigt lång tid att värma upp, så även fast de inte används till att baka bröd i hela dygnet, så hålls de varma och bagerierna kan tjäna en extra slant på att grannarna får sin middag tillagad hos dem. Både miljövänligt och smidigt för dem som annars inte har någon ugn. Asgeir och hans unga sydafrikanske matlagningskompanjon fick nog den svåraste maträtten, små filodegsknyten fyllda med en röra av skaldjur, nudlar och massa kryddor. En syssla för den fingerfärdiga att vika de små trianglarna, något som vi alla fick hjälpas åt med i slutet när den mesta andra maten var klar. Även våran yngste kock i laget, bara sex år gammal, hjälpte glatt till med en koncentrerad och bestämd min.

Sardiner, aurberginröra, morotsallad med russin, marockans tomatsallad, köttbullar tillagade i keramikkärl, de små knytena och många fler välsmakande rätter avnjöts sedan i solen på den stora terassen högst upp i huset med ett glas marockanskt mousserande vin och glatt sällskap. Mätta, belåtna och som lite bättre kockar lämnade vi dagen efter Marrakesh för att upptäck nya områden i Marocko. Med tåg genom vackra landskap bär det nu av mot Fez.

Första dagen under våran "turisttur" tillsammans med guide och två andra par i en fyrhjulsdriven jeep, försöker vi få tag på flygplatsen i Cassablanca för att se om de har några nyheter om vårat försvunna bagage. Trots att vi är långt uppe i Atlasbergen och kör på smala slingriga vägar med bergvägg på ena sidan och stupande avgrund på andra, så har mobilen full täckning. Vi försöker upprepade gånger ringa men får inget svar utan kommer bara till en telefonsvarare som säger något på först arabiska och sedan franska, de två officiella språken i Marocko. Under ett stopp med en drömlik utsikt över berg och dalar ber jag vår trevliga och öppenhjärtade guide, Amin, om han vill översätta vad de säger på telefonsvararen. Otroligt nog svarar de på flygplatsen den här gången, Amin påstår med glimten i ögat att det var tack vare hans magiska krafter. Han pratar på ett tag med damen på andra sidan på franska, jag förstår i princip inget trots fyra års franskastudier i grundskolan, de mesta har väl fallit i glömska för att göra plats för annan språkkunnskap. Amin lyckas ordna det så att vårat bagage ska sändas till flygplatsen i Ouarzazate, nära den lilla byn Ait Benhaddou där vi ska sova i samma kväll.

Ait Benhaddou finns med på Unescos världsarvslista med sina gamla hus från 1100-talet. En otrolig miljö att gå omkring, det känns verkligen som man rest tillbaka i tiden. I de smala gränderna trängs vi med andra turister, åsnor och invånarnna i byn som går klädda i tradiotionella kläder. I Marocko finns det främst araber, berber och gamla fransmänn från kolonialtiden och de områdena vi åker igenom på våran fyra-dagarstur befolkas till största del av berber. Traditionellt klär sig berber i hellånga klädnader med långa ärmar och spetsig luva i något tjockt tåligt tyg i olika mönster och färger. På huvudet har männen turban för att skydda sig mot sand, damm, sol på dagen och kyla på nätterna, medan kvinnorna har någon sorts slöja med samma syfte. Denna lilla by med de gamla husen och den otroliga naturen fascinerar inte bara mig, Asgeir och andra turister, utan även många filmbolag. Hundratals internationella filmer har spelats in här och i trakterna runt omkring och några av de största är Gladiator, Kingdom of Heaven, Sex and the City, Arn, som är stor i Sverige iallfall och många fler. Och vi börjar förstå var skaparna av Star Wars har fått sin inspiration ifrån, landskapet och husen på Anakins hemplanet är som direkt tagna härifrån, och det var fler än en gång jag verkligen trodde att jag såg en jedi-krigare som har exakt likadana kläder som berbermännen här.

Vidare genom häftiga landskap, lunchstopp med god marockans mat och bensträckare vid vackra utsiktspunkter tills vi dag tre lämnade allt vad vägar heter och började ta oss ut mot öknen för att fira nyårsafton. Efter ett par timmar ser vi hur sanddynorna börjar breda ut sig och vi kommer tillslut fram till vårat läger. Bilen har dragit upp stora moln med damm när vi slirat oss fram bland sand och sten så packningen som under hela resan har legat fastspänd på taket har antagit samma färg som sanden runt omkring oss. Vårat läger över natten består av små lerhyddor och tält som alla har öppningarna in mot mitten. Dörrarna till varje liten hydda består av en tjock matta som fungerar som bra isolering mot värme och sand. Och mattor och tyger ligger även utspridda på marken i våran "innergård" och i mitten finns en stor eldstad uppbyggd. Med enkla medel har de verkligen skapat en härlig oas med starka färger och ett utbrett lugn mitt i Sahara. Jag och Asgeir klättrar upp på en av de högsta sanddynorna och sätter oss på toppen och kollar på solnedgången. Man känner sig rätt liten när det ända man ser i horisonten är sand och åter sand. När solen gått ned blir det snabbt kyligt så vi klär på oss mer kläder och närmar oss den stora brasan i vårat läger. Tack vare Amin som så snällt hjälpt oss fick vi tillbaka vårat bagage dagen innan, så vi hade tillräckligt med kläder att klä på oss. I lägret satt vi på mattorna på sanden eller på kuddarna de lagt ut och drack det söta goda marockanska mint-teet, åt dadlar och hade det trevligt tillsammans med ca 20 andra turister, musiker, kockar, kamelskötare m fl, innan den goda middagen med helstekt lamm serverades. De sista timmarna innan tolvslaget kröp alla närmare och närmare brasan för att hålla värmen uppe, medan musikerna spelade och sjöng traditionell nomadmusik på trummor och andra enkla instrument. Ett stillsamt tolvslag med bara öknens tysnad och trummorna runt brasan, gott nytt år allesammans!