aldrin.blogg.se

Första dagen under våran "turisttur" tillsammans med guide och två andra par i en fyrhjulsdriven jeep, försöker vi få tag på flygplatsen i Cassablanca för att se om de har några nyheter om vårat försvunna bagage. Trots att vi är långt uppe i Atlasbergen och kör på smala slingriga vägar med bergvägg på ena sidan och stupande avgrund på andra, så har mobilen full täckning. Vi försöker upprepade gånger ringa men får inget svar utan kommer bara till en telefonsvarare som säger något på först arabiska och sedan franska, de två officiella språken i Marocko. Under ett stopp med en drömlik utsikt över berg och dalar ber jag vår trevliga och öppenhjärtade guide, Amin, om han vill översätta vad de säger på telefonsvararen. Otroligt nog svarar de på flygplatsen den här gången, Amin påstår med glimten i ögat att det var tack vare hans magiska krafter. Han pratar på ett tag med damen på andra sidan på franska, jag förstår i princip inget trots fyra års franskastudier i grundskolan, de mesta har väl fallit i glömska för att göra plats för annan språkkunnskap. Amin lyckas ordna det så att vårat bagage ska sändas till flygplatsen i Ouarzazate, nära den lilla byn Ait Benhaddou där vi ska sova i samma kväll.

Ait Benhaddou finns med på Unescos världsarvslista med sina gamla hus från 1100-talet. En otrolig miljö att gå omkring, det känns verkligen som man rest tillbaka i tiden. I de smala gränderna trängs vi med andra turister, åsnor och invånarnna i byn som går klädda i tradiotionella kläder. I Marocko finns det främst araber, berber och gamla fransmänn från kolonialtiden och de områdena vi åker igenom på våran fyra-dagarstur befolkas till största del av berber. Traditionellt klär sig berber i hellånga klädnader med långa ärmar och spetsig luva i något tjockt tåligt tyg i olika mönster och färger. På huvudet har männen turban för att skydda sig mot sand, damm, sol på dagen och kyla på nätterna, medan kvinnorna har någon sorts slöja med samma syfte. Denna lilla by med de gamla husen och den otroliga naturen fascinerar inte bara mig, Asgeir och andra turister, utan även många filmbolag. Hundratals internationella filmer har spelats in här och i trakterna runt omkring och några av de största är Gladiator, Kingdom of Heaven, Sex and the City, Arn, som är stor i Sverige iallfall och många fler. Och vi börjar förstå var skaparna av Star Wars har fått sin inspiration ifrån, landskapet och husen på Anakins hemplanet är som direkt tagna härifrån, och det var fler än en gång jag verkligen trodde att jag såg en jedi-krigare som har exakt likadana kläder som berbermännen här.

Vidare genom häftiga landskap, lunchstopp med god marockans mat och bensträckare vid vackra utsiktspunkter tills vi dag tre lämnade allt vad vägar heter och började ta oss ut mot öknen för att fira nyårsafton. Efter ett par timmar ser vi hur sanddynorna börjar breda ut sig och vi kommer tillslut fram till vårat läger. Bilen har dragit upp stora moln med damm när vi slirat oss fram bland sand och sten så packningen som under hela resan har legat fastspänd på taket har antagit samma färg som sanden runt omkring oss. Vårat läger över natten består av små lerhyddor och tält som alla har öppningarna in mot mitten. Dörrarna till varje liten hydda består av en tjock matta som fungerar som bra isolering mot värme och sand. Och mattor och tyger ligger även utspridda på marken i våran "innergård" och i mitten finns en stor eldstad uppbyggd. Med enkla medel har de verkligen skapat en härlig oas med starka färger och ett utbrett lugn mitt i Sahara. Jag och Asgeir klättrar upp på en av de högsta sanddynorna och sätter oss på toppen och kollar på solnedgången. Man känner sig rätt liten när det ända man ser i horisonten är sand och åter sand. När solen gått ned blir det snabbt kyligt så vi klär på oss mer kläder och närmar oss den stora brasan i vårat läger. Tack vare Amin som så snällt hjälpt oss fick vi tillbaka vårat bagage dagen innan, så vi hade tillräckligt med kläder att klä på oss. I lägret satt vi på mattorna på sanden eller på kuddarna de lagt ut och drack det söta goda marockanska mint-teet, åt dadlar och hade det trevligt tillsammans med ca 20 andra turister, musiker, kockar, kamelskötare m fl, innan den goda middagen med helstekt lamm serverades. De sista timmarna innan tolvslaget kröp alla närmare och närmare brasan för att hålla värmen uppe, medan musikerna spelade och sjöng traditionell nomadmusik på trummor och andra enkla instrument. Ett stillsamt tolvslag med bara öknens tysnad och trummorna runt brasan, gott nytt år allesammans!