aldrin.blogg.se

Boarding till Cassablanca vid gate 42A, från gaten bredvid våran flyger Emirates till Dubai. Vi ser fina flygvärdinnor i vakra sjalar och klänningar gå ombord på ett jättestort flygplan och personal som går omkring till de väntande passagerarna vid gaten för se att alla är bekväma och kolla deras boardingpass så att de ska slippa stå i kö och gå direkt ombord. Vårat flygplan ser vi däremot inte till. Tid för boarding och vi får hoppa på en buss som tar oss till ytterkanten av flygplatsen bland förvaringsskjul och långa vägar från stora flygplan med jetmotorer. Vi stannar vid ett litet propellplan som är mindre än bussen vi åkte dit med och jag blir bara full i skratt medan Asgeir ser smått nervös ut. Vi hukar oss in i planet och får nästan gå på sidan genom den smala gången mellan två rader med säten till vår plats näst längst bak i planet på rad 8. Vi som tog oss från Lissabon till Cassablanca på en och en halv timmes flyresa var alltså jag, Asgeir, 16 andra passagerare, piloten och en andrapilot, totalt 20 personer. Fina flygvärdinnor i vakra klänningar fanns det inga av så långt ögat kunde nå, vi var ju på andra sidan flygplatsen så inte ens Emirates flygplan såg vi. Inte heller fanns det någon dörr in till cockpiten, skräckinjagande för somliga men det fick mig att bli som ett litet barn på julafton då man såg alla spakar, knappar, blinkande lampor och himmlen när vi flög.

 

Väl framme i Cassablanca ville vi ta oss så fort som möjligt till Marrakesh som ligger några timmars resväg undan, men tyvärr upptäcker vi att vårat bagage är borta. Vi gör en anmälan och kan inte mycket mer göra än att bara fortsätta enligt planen. Men med all extra tid till sökande av väskor och anmälan, så missar vi sista tåget till Marakesh. Det börjar bli sent och mannen som sitter och säljer biljetter säger att vi får lov att ta taxi om vi ska ta oss till Marakesh den kvällen. Vi har redan bokat boende för natten i Marakesh och ska bli upphämtade tidigt nästa morgon i Marrakesh för att ta oss upp i Atlasbergen och sen vidare ut i öknen, så vi inser att vi på något sätt måste komma dit. Men gudarna tyckte nog att vi haft tillräklig otur med vårad bagage, för när vi kommer in till Casablanca med tåg ser vi att det anslutande tåget till Marakesh är över en timme försenat och vi hinner precis med det.

 

Tåget är överfullt och det står folk överallt, men den otroligt snälla konduktör hittar två platser till oss i förstaklass men låter oss betala till och med mindre än vad två platser i andraklass skulle kostat oss om vi köpt biljetterna i förväg. Efter några trött timmar på tåget är vi gramme i Marakesh och lyckas ta oss till våran lilla Riad som är ungefär som ett Bed&Breakfast. Klockan börjar nu närma sig två mitt i natten, och det krävdes mycket bankade på porten innan den stackars killen vaknade och kunde släppa in oss.

 

Några effektiva timmars nästan medvetslös sömn och sedan upp och hoppa för våran fyra dagar långa tur som avslutas i Sahara. Vi är nu snart inne på andra natten på turen och har spenderat den mesta av tiden tillsammans med vår guide och två andra par i vår ålder, mestadels i en bil med en fantastisk utsikt. Vi har kört genom små byar med tradiotionella gamla hus, över Atlasbergen där snö ligger året om och genom steniga landskap som ser ut o vara tagna från Mars eller någon annan avlägsen planet. Det har varit intensiva dagar, mycket nya intryck och en underbar start på semestern.

Det senaste dygnet har jag och Asgeir utnyttjat till fullo. Vi flög tordag eftermiddag till Lissabon och har spenderat nästan exakt ett dygn här innan vi nu återigen sitter på flygplatsen för att ta oss först till Cassablance med flyg och sedan vidare med tåg till Marrakesh.
Med gott humör och ett handbage packat med det nödvändigaste för ett dygn tog vi oss in till Lissabon och checkade in på vårat hotell som vi bokat i förväg. Vi blev båda imponerade över service, standard och inte minst design på hotellet som heter Lx Boutique Hotel och låg precis vid vattnet mitt i centrum.

Till middag lyckades vi hitta en liten mysig och väldigt populär restuarang som serverade typisk portugisisk mat. De hade trängt in så många små bord de bara kunde i den lilla restaurangen och det var mycket imponerande att se hur de två servitörerna, som båda såg ut att vara tagna ut en gammal tecknad film, lyckades ta sig runt mellan människor och bord med fullastade tallrikar och flaskor med vin.

Efter en natts god sömn i unberbara sängar vaknade vi till blå himmel och strålande sol. Dagen har sedan bestått av utforskning av denna underbara stad till fots. Vi vandrade upp och ned för de brantaste backarna och kors och tvärs längs små smala gränder tills vi var helt vilse. Som tur var hade vi kvar kartan som den omtänksamma unga lärlingen i receptionen till hotellet gett oss kvällen innan. När vi var som mest vilse kurrade magen och vi gick in på en lokal kvarters restaurang där vi fick allas uppmärksamhet på oss då vi troligtvis var det mest spännande som hänt sedan åtminstonde julafton. Ingen kunde ett ord engelska och det fanns ingen meny, men vi lyckades beställa genom att pecka på vad de andra gästerna åt. Och varje svensk vet väl hur man beställler två öl på åtminstonde spanska, så vi slapp sitta törstiga. Vi blev väl omhändertagna av det gamla paret som drev restaurangen och efter mer teckenspråk och några enstaka ord portugisiska kom vi ut mätta och belåtna med ny energi för att fortsätta våra strapatser längs Lissabons gator.

Innan vi satte oss på en tunnelbana tillbaka till flygplatsen hittade vi ett litet café på ett torg med mosaikklädda hus runt omkring. I solen, som vi inte sett på veckor i det gråa vintriga Stockholm, satt vi och avnjöt en kaffe och vilade våra trötta ben.

Nu mot nya äventyr i Marocko!